Finlande

[Version suédoise]
Kyrkolag
1054/1993

3 kap.

Kyrkans administrativa och språkliga indelning

2 §

Församlingen och dess medlemmar

1) Kyrkans medlemmar tillhör församlingar, vilka var och en har ett bestämt område. På språklig grund kan på samma område finnas flera församlingar.

3 §

Församlingsindelningen

1) Församlingsindelningen skall motsvara kommunindelningen så att varje kommun i sin helhet befinner sig på området för samma församling eller samma kyrkliga samfällighet.

2) Beslut om ändring av en församlings område, delning av en församling på territoriell eller språklig grund, indragning av en församling samt om grundande av en ny församling fattas av kyrkostyrelsen.

5 §

Församlingars och kyrkliga samfälligheters språk

1) Församlingarna är finsk- eller svenskspråkiga eller tvåspråkiga, om inte annat bestäms om församlingens språk då den grundas. Församlingen är tvåspråkig då den finsk- eller svenskspråkiga minoriteten är så stor att en kommun på motsvarande sätt skulle vara tvåspråkig enligt språklagen (148/1922). Finns på samma område flera församlingar på grund av språklig indelning, är dessa alltid enspråkiga.

2) I domkapitlet i Uleåborgs stift och i de församlingar som helt eller delvis befinner sig på samernas hembygdsområde, skall iakttas lagen om användning av samiska hos myndigheter (516/91).

3) En kyrklig samfällighet som omfattar församlingar med olika språk eller tvåspråkiga församlingar anses beträffande varje församling ha samma språk som respektive församling.

4) I landskapet Åland är församlingarna enspråkiga.

5) Domkapitlet fastställer vart femte år på grundval av den språkliga indelningen av församlingens närvarande medlemmar vid slutet av föregående kalenderår vilka församlingar som är att anse som finskspråkiga eller svenskspråkiga och vilka som tvåspråkiga.

6) I språklagen stadgas om det språk som skall användas vid kyrkans eller församlingarnas myndigheter, om expeditionsspråket och om myndigheternas inre ämbetsspråk. På en församling och kyrklig samfällighet som enligt 1 eller 3 mom. är tvåspråkig tillämpas vad som i språklagen stadgas om ett tvåspråkigt ämbetsdistrikt och på en församling eller kyrkosamfällighet som är enspråkig vad som i språklagen stadgas om ett enspråkigt ämbetsdistrikt.

7) På samernas hembygdsområde kan tvåspråkiga finsk-samiska församlingar inrättas.

6 §

Församlingarnas stiftstillhörighet

1) En församling i vilken flertalet medlemmar är svenskspråkiga tillhör det svenskspråkiga stiftet.

2) En församling i vilken medlemmarnas flertal har ett annat språk än finska eller svenska tillhör det stift till vilket församlingen hänförs då den grundas.

3) Sker inom församlingens medlemskår en sådan förändring att flertalets språk har blivit ett annat, beslutar kyrkostyrelsen på domkapitlets framställning om överföring av församlingen till ett annat stift.

[...]

7 §

Församlingsindelningen och språkliga minoriteter

Beslut om ändring i församlingsindelningen får inte fattas utan synnerligen vägande skäl, om indragningen av en församling, sammanslagningen av församlingar eller någon annan ändring i församlingsindelningen har som följd att medlemmarna i en enspråkig församling eller den språkliga majoriteten i en tvåspråkig församling kommer att tillhöra en språklig minoritet i en ny eller en tidigare församling.

4 kap.

Församlingens verksamhet

4 §

Språket i verksamheten

1) Om församlingens språk stadgas i 3 kap. 5 §. Gudstjänster och annan verksamhet skall vid behov anordnas såväl på den finskspråkiga eller den svenskspråkiga minoritetens som på någon annan minoritets språk.

2) En medlem av kyrkan har rätt att få de enskilda kyrkliga förrättningar som gäller honom själv utförda på sitt modersmål, finska eller svenska. Vid gudstjänster och kyrkliga förrättningar kan även något annat språk användas.

3) På samernas hembygdsområde skall församlingens verksamhet anordnas och församlingens medlemmar betjänas även på samiska.

Loi sur l'Église
1054/1993

Chapitre III

Typologie linguistique et administrative de l'Église

Article 2

Paroisses et membres

1) Les membres de l'Église appartiennent à des paroisses, qui ont chacun une région particulière. Dans une même région, il peut y avoir plusieurs paroisses sur la base linguistique.

Article 3

Classification d'une paroisse

1) La classification d'une paroisse doit correspondre à celle des municipalités afin que chaque municipalité dans son ensemble se trouve dans la zone d'une même paroisse ou d'une même communauté ecclésiale.

2) Toute décision portant sur la modification d'une zone de services, le partage d'une communauté pour des motifs territoriaux ou linguistiques, le retrait d'une communauté ou la fondation d'une nouvelle église paroissiale, doit être prise par le Conseil de l'Église.

Article 5

Paroisses et communautés linguistiques ecclésiales

1) La langue des paroisses est le finnois, le suédois ou les deux, sauf décision contraire sur la langue de la part de la paroisse lors de sa fondation. La paroisse est bilingue, suédophone et finnophone, à l'instar du statut de la minorité si la municipalité est bilingue en vertu de la Loi sur les langues (148/1922). Dans la même région, il peut y avoir plusieurs paroisses unilingues selon la classification linguistique.

2) Dans le chapitre de la cathédrale du diocèse d'Oulu et dans ses paroisses qui sont entièrement ou partiellement dans la région d'origine des Sames, s'applique la Loi sur l'usage de la langue same devant les autorités (516/1991).

3) Une communauté ecclésiale, qui comprend des paroisses avec des langues différentes ou des paroisses bilingues, est considérée par rapport à chaque paroisse avoir la même langue.

4) Dans la province d'Åland, les paroisses sont unilingues.

5) Le chapitre de la cathédrale établit tous les cinq ans, sur la base de la classification linguistique des membres actuels d'une paroisse et à la fin de l'année civile précédente, les paroisses considérées comme finnoises, suédoises ou bilingues.

6) La Loi sur les langues (148/1922) prescrit la langue à utiliser pour les autorités ecclésiastiques et les paroisses, concernant l'emploi de la langue ainsi que les langues officielles internes des autorités. Si une communauté ou une paroisse qui, en vertu des paragraphe 1 et 3, est bilingue, la Loi sur les langues prescrit une administration ou un district bilingue pour une paroisse ou une communauté d'origine unilingue, alors que la Loi sur les langues garantissait une circonscription unilingue.

7) Dans la région des Sames, des paroisses bilingues same-finnnoise peuvent être créées.

Article 6

Adhésion d'une paroisse à un diocèse

1) Une communauté dans laquelle la majorité des membres est de langue suédoise appartient à un diocèse suédophone.

2) Une communauté dans laquelle plusieurs membres ont une autre langue autre que le finnois ou le suédois appartient au diocèse où la communauté a été placée lorsqu'elle a été fondée.

3) Lorsqu'il se produit un changement dans la composition d'une paroisse, et si la majorité linguistique a changé, le conseil de l'Église doit demander au chapitre diocésain de transférer la paroisse dans un autre diocèse.

[...]

Article 7

Classification des paroisses et minorités linguistiques

Toute décision pour modifier la classification de la paroisse ne doit pas être prise sans une excellent raison, tel la suppression d'une paroisse, la fusion de paroisses, ou tout autre change dans la structure de la communauté ayant comme conséquence que les membres d'une communauté unilingue ou la majorité linguistique dans une communauté bilingue appartiendront à une minorité linguistique dans une nouvelle ou une paroisse précédente.

Chapitre IV

Activités de la communauté

Article 4

La langue des services

1) Si la langue de la communauté est prévue à l'article 5 du chapitre III, les services du culte et autres activités doivent, le cas échéant, être organisés tant en finnois que dans la langue de la minorité suédoise, comme pour toutes les autres langues minoritaires.

2) Tout membre de l'Église a le droit de participer individuellement à des événements dans sa langue maternelle, le finnois ou le suédois. Lors des services du culte et des événements religieux, une autre langue peut aussi être employée.

3) Dans la région d'origine des Sames, les activités des membres d'une communauté doivent organiser leurs activités aussi dans la langue same.

Loi sur l'Église orthodoxe (abrogée)
521/1969

Chapitre VIII

Dispositions spéciales

Article 81a (53/1998)

1) La langue officielle de l'Église est le finnois. Chacun a le droit d'obtenir des certificats officiels dans sa propre langue, le finnois ou le suédois.

2) L'utilisation de la langue same devant la communauté et les autorités de l'Église est prévue par des dispositions distinctives.

Article 81b (53/1998)

1) Les services publics du culte public sont en finnois.

2) Dans la mesure du possible, le culte public et les autres cérémonies religieuses peuvent, conformément aux affaires de l'évêque du diocèse, également être offerts en d'autres langues.