Sučde

Loi suédoise sur les minorités nationales
et les langues minoritaires

2009

La Sučde a reconnu cinq langues parlées par les minorités nationales: le finnois, le yiddish, le tornédalien, le romani et le same. Le finnois mentionné correspond au finnois standard ou au finnois de Finlande. Le meänkieli correspond au finnois tornédalien (ou tornédalien). Le same est la langue des Sames (ou Lapons); le romani est la langue des Rom (Tsiganes). Quant au yiddish, c'est la langue des Juifs de Sučde. Dans ce texte, le terme suédois meänkieli sera traduit par Ģtornédalienģ.

Cette loi est complétée par le Rčglement sur les minorités nationales et les langues minoritaires n° 1299 de 2009.


 

Svensk författningssamling om nationella minoriteter och minoritetsspråk

SFS 2009:724

utfärdad den 11 juni 2009.

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen.

Artikel 2

1) Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).

2) I språklagen (2009:600) anges att de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Artikel 3

Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna lag.

Artikel 4

1) I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

2) Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

Artikel 5

Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Förvaltningsområden

Artikel 6

1) Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge, Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker, Östhammar och Övertorneå.

2) Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

3) Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.

Artikel 7

Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett förvaltningsområde.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska
hos myndigheter

Artikel 8

1) Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

2) Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.

3) Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på finska, meänkieli respektive samiska.

4) Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på dessa språk.

Artikel 9

Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket.

Artikel 10

Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part.

Artikel 11

Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten.

Artikel 12

Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar

Artikel 13

1) Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner.

2) Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.

Artikel 14

1) Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är uppenbart onödigt.

2) Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.

3) I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska, meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen översatta till detta språk.

Artikel 15

1) Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i målet eller ärendet.

2) En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats, om en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen av målet eller ärendet.

3) Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en översättning framställs senare än vad som anges i första och andra styckena får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

Artikel 16

Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Finska, meänkieli och samiska
i förskoleverksamhet och äldreomsorg

Artikel 17

När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985: 1100), ska kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska.

Artikel 18

En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i språket.

Undantag

Artikel 19

Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala myndigheter.

Uppföljning

Artikel 20

1) Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.

2) Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.

Artikel 21

1) En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.

2) Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 då lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar ska upphöra att gälla.

Loi suédoise sur les minorités nationales et les langues minoritaires

SFS 2009:724

Publiée le 11 juin 2009.

Dispositions diverses

Article 1er

La présente loi contient des dispositions sur les minorités nationales, les langues des minorités nationales, l'administration et le droit d'utiliser les langues minoritaires devant les autorités et les tribunaux administratifs ainsi que les rčgles applicables ā certaines obligations en matičre d'enseignement de la petite enfance et des soins aux personnes âgées. La loi prévoit également la surveillance de l'application de la loi.

Article 2

1) Les minorités nationales sont les Juifs, les Roms, les Sames, les Finlandais de Sučde et les Tornédaliens, en conformité avec les obligations de Sučde concernant la Convention-cadre pour la protection des minorités nationales (NE 2000:2) et la Charte européenne des langues régionales ou minoritaires (NE 2000:3).

2) La Loi sur les langues (2009:600) affirme que les langues des minorités nationales sont le finnois, le yiddish, le tornédalien, le romani et le same.

Article 3

En cas de nécessité, les autorités administratives doivent informer correctement les minorités nationales de leurs droits concernant la présente loi.

Article 4

1) La Loi sur les langues (2009:600) affirme que le secteur public a une responsabilité particuličre de protéger et de promouvoir les langues des minorités nationales.

2) Le public est également responsable de promouvoir les possibilités pour les minorités nationales de préserver et de développer leur culture en Sučde. Le développement des enfants ayant une identité culturelle et utilisant leur propre langue minoritaire doit ętre particuličrement encouragé.

Article 5

Les autorités administratives doivent donner aux minorités nationales la possibilité d'influencer les questions les concernant et, autant que possible, consulter les représentants des minorités en la matičre.

Régions administratives

Article 6

1) La région administrative des municipalités finnoises est la suivante: Botkyrkavägen, Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge, Håbo, Kiruna, Koping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Vasby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby , Österåker, Östhammar et Övertorneå.

2) La région administrative des municipalités tornédaliennes est la suivante: Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala et Övertorneå.

3) La région administrative pour les municipalités sames est la suivante: Arjeplog Arvidsjaur, Montagne, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele, Mala, Sorselevägen, Storuman, Strömsund, Umeå, Wilhelmina, Åre, Älvdalen et Östersund.

Article 7

D'autres municipalités que celles prévues au paragraphe 6 peuvent, sur demande, ętre incluses dans la région administrative du finnois, du tornédalien ou du same. La décision d'une municipalité incluse dans une région administrative doit ętre reconnue par le gouvernement. Celui-ci peut émettre une réglementation sur une adhésion volontaire ā une région administrative.

Droit d'utiliser le finnois, le tornédalien et le same
devant les autorités

Article 8

1) Les particuliers ont le droit d'utiliser le finnois, le tornédalien ou le same dans leurs communications orales et écrites devant une autorité publique dont la région géographique de fonctionnement coīncide entičrement ou partiellement avec la langue de la minorité de la région administrative. Cette mesure s'applique aux cas dans lesquels l'individu est un particulier ou un représentant légal de celui-ci si l'affaire a lieu dans la région administrative.

2) Si un particulier utilise finnois, tornédalien ou le same dans un tel cas, l'autorité est tenue de donner une réponse orale dans la męme langue.

3) Les particuliers qui n'ont pas de conseiller juridique ont le droit de demander et de recevoir une traduction écrite d'une décision et d'une raison de la décision en finnois, en tornédalien ou en same.

4) Dans le cas contraire, l'autorité doit s'efforcer de rencontrer la personne dans ces langues.

Article 9

Ā l'extérieur de la région administrative, les particuliers ont le droit d'utiliser le finnois, le tornédalien ou le same dans leurs communications orales et écrites devant les autorités administratives dans le cas oų un individu est un particulier ou un représentant légal de celui-ci, si l'affaire peut ętre traitée par un employé parlant couramment la langue de la minorité.

Article 10

Les particuliers ont toujours le droit d'utiliser le finnois et le Sami dans leurs contacts écrits avec le médiateur parlementaire. Il en va de męme pour contacts écrits de l'individu avec le procureur général, le bureau de l'assurance sociale, l'administration fiscale et le médiateur pour les questions d'égalité dans le cas oų l'individu est un particulier ou un représentant légal de celui-ci.

Article 11

Les autorités administratives doivent veiller ā ce que les minorités nationales aient accčs ā du personnel ayant une maîtrise du finnois, du tornédalien ou du same, lorsque cela est nécessaire chez les particuliers communiquant avec les autorités.

Article 12

Les autorités administratives peuvent déterminer des moments précis et des lieux spéciaux pour accueillir des personnes qui parlent le finnois, le tornédalien ou le same, et disposer d'horaires spécifiques pour répondre au téléphone.

Droit d'utiliser le finnois, le tornédalien et le same devant les tribunaux

Article 13

1) Une partie ou un représentant d'une partie ā un procčs ou ā une cause dans un tribunal de comté, un tribunal de district, un tribunal foncier, un tribunal de l'environnement ou un tribunal maritime, dont le district judiciaire coīncide entičrement ou partiellement avec les municipalités de Gällivare, de Haparanda, de Kiruna, de Pajala et d'Övertorneå, a le droit d'employer le finnois et le tornédalien dans la procédure si l'affaire ou la matičre est reliée ā l'une des ces municipalités. Il en va de męme pour le same si le tribunal coīncide avec un district judiciaire qui est entičrement ou partiellement dans les municipalités d'Arjeplog, de Gällivare, de Jokkmokk et de Kiruna, ā propos d'un procčs ou d'une affaire ayant lieu dans l'une de ces municipalités.

2) Le droit d'employer le finnois, le tornédalien et le sami s'applique également aux tribunaux lorsqu'un jugement ou une décision dans un procčs ou une cause mentionné au premier paragraphe peut ętre porté en appel.

Article 14

1) Le droit d'utiliser le finnois, le tornédalien ou le same dans les procčs ou les questions devant les tribunaux en vertu de l'article 13 comprend le droit de soumettre des documents et des témoignages écrits dans ces langues, le droit d'avoir des documents relatifs au procčs ou ā la cause traduits oralement dans ces langues et le droit durant l'audience devant le tribunal de parler ces langues. Le tribunal doit traduire les documents et les témoignages écrits en suédois, sauf si cela est clairement inutile.

2) Dans le cas contraire, le tribunal doit s'efforcer d'utiliser la langue minoritaire dans ses communications avec les parties ou leurs représentants.

3) Dans tous les procčs et causes relevant du droit d'utiliser le finnois, le tornédalien ou le same devant les tribunaux en vertu de l'article 13, une partie ou un représentant d'une partie, qui n'a pas d'avocat, a le droit de demander et de recevoir jugement et le motif de la décision justifiée dans un document écrit et traduit dans l'une de ces langues.

Article 15

1) Quiconque, désirant utiliser le finnois, le tornédalien ou le same dans une procédure avec l'objectif d'exercer un appel pour une affaire ou une question devant le tribunal en vertu de l'article 13, doit demander la premičre fois, dans le cadre du procčs ou du su sujet, d'entendre son avis sur ce procčs ou cette cause.

2) Une demande pour une traduction en vertu du paragraphe 3 de l'article 14 doit ętre faite dans la semaine suivant la date du jugement ou de la décision qui a été rendue, si cette demande n'a pas été faite plus tôt dans le traitement du procčs ou de la cause.

3) Si une demande pour utiliser une langue minoritaire ou pour obtenir une traduction est effectuée plus tard, conformément aux deux paragraphes précédents, la requęte peut ętre rejetée. Celle-ci peut également ętre rejetée s'il est évident qu'elle correspond ā des fins illégitimes.

Article 16

Si une partie ou un représentant d'une partie a le droit d'utiliser le finnois, le tornédalien ou le same dans le procčs, un interprčte doit ętre désigné conformément aux dispositions du chapitre 5, articles 6 ā 8 et du chapitre 33, article 9 du Code de procédure judiciaire et des articles 50 ā 52 de la Loi sur la procédure administrative  (1971:291).

Finnois, tornédalien et same dans l'enseignement de la petite enfance
et les soins aux personnes âgées

Article 17

Quand une municipalité située dans la région administrative propose des activités préscolaires en vertu du Chapitre II, ā l'article 7 de la Loi sur l'éducation (1985:1100), la municipalité doit offrir aux enfants dont les parents ou les tuteurs en ont fait la demande un enseignement préscolaire oų celui-ci est dispensé en totalité ou en partie en finnois, en tornédalien ou en same.

Article 18

Toute municipalité située dans la région administrative doit offrir ā un requérant la possibilité de recevoir en totalité ou en partie des services et des soins offerts aux personnes âgées par un personnel qui parle couramment le finnois, le tornédalien ou le same. Il en va de męme pour les municipalités situées ā l'extérieur d'une région administrative; elles doivent donner accčs ā du personnel maîtrisant l'une de ces langues.

Exception

Article 19

S'il existe des circonstances spéciales, le gouvernement peut prévoir des rčglements pour qu'une autorité particuličre soit exemptée de l'application de l'article 8. Il en va ainsi concernant l'autorisation du gouvernement pour un comté et une municipalité ā l'égard des autorités municipales.

Contrôle

Article 20

1) Les dispositions de la présente loi doivent ętre mise en œuvre par les autorités administratives.

2) Le gouvernement peut prévoir des rčglements concernant l'autorité ou des autorités chargées du contrôle de la loi. Cette responsabilité de la mise en œuvre ne diminue en rien les obligations des autres organismes.

Article 21

1) Toute autorité ayant des responsabilités de contrôle doit également offrir au moyens des conseils des informations et des activités similaires afin d'aider les autres autorités administratives dans l'application de la loi.

2) La présente loi entre en vigueur le 1er janvier 2010, alors que la Loi sur le droit d’employer le same dans les relations avec l'administration publique et les tribunaux (1999:1175) et la Loi sur le droit d’employer le finnois et le tornédalien dans les relations avec l’administration publique et les tribunaux (no 1176, 1999) seront abrogées.

Derničre mise ā jour: 18 oct. 2023

Page précédente


Sučde

 

Accueil: aménagement linguistique dans le monde