|
Lag om ordnande av
social- och hälsovård
(2021)
Artikel 5
Servicespråk
1)
Social- och hälsovård ska i tvåspråkiga
välfärdsområdens område ordnas på både finska och svenska så att
kunderna blir betjänade på det språk de väljer, antingen finska
eller svenska. I enspråkiga välfärdsområdens område ordnas social-
och hälsovården på välfärdsområdets språk. Bestämmelser om kundens
rätt att använda sitt eget språk och bli hörd och få expeditioner på
finska eller svenska och om rätten till tolkning finns i språklagen
(423/2003).
2) Kunden har rätt att använda samiska i social- och
hälsovårdstjänster som produceras i kommuner som hör till samernas
hembygdsområde samt inom Lapplands välfärdsområdes område i
sådanasocial- och hälsovårdstjänster som produceras endast vid
verksamhetsenheter som finns utanför hembygdsområdet. Dessutom har
kunden rätt att använda samiska inom Lapplands välfärdsområdes
område när det gäller social- och hälsovårdstjänster producerade av
verksamhetsenheter som finns utanför kommunerna i hembygdsområdet,
om Lapplands välfärdsområde har hänvisat invånarna i kommunerna i
hembygdsområdet att använda tjänsterna med anledning av den
tillgänglighet som avses i 4 §. Bestämmelser i övrigt om rätten att
använda samiska finns i samiska språklagen (1086/2003).
3) Om social- eller hälsovårdspersonalen inte behärskar ett
teckenspråk eller ett annat språk som kunden använder eller om
kunden på grund av en funktionsnedsättning eller av någon annan
orsak inte kan göra sig förstådd, ska vid tillhandahållandet av
tjänster utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tolkning ordnas
och en tolk anskaffas i den mån det är möjligt.
4) Vid ordnandet
av social- och hälsovård ska välfärdsområdet dessutom se till att
nordiska medborgare kan använda danska, finska, isländska, norska
eller svenska på det sätt som avses i artikel 5 i den nordiska
konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster (FördrS
69/1996). |
Loi
sur l'organisation des services de santé et des services sociaux
(2021)
Article 5
Langue des
services
1)
Dans les comtés de services de bien-être bilingues, la protection
sociale et les soins de santé doivent être fournis à la fois en
finnois et en suédois afin que les prestataires soient servis dans
la langue de leur choix, soit le finnois ou le suédois. Dans le
comtés de services de bien-être unilingues, la protection sociale et
les soins de santé sont organisés dans la langue du comté de
services de bien-être. La Loi sur les langues (423/2003) prévoit des
dispositions relatives au droit du prestataire d’employer sa propre
langue, d’être entendu et de recevoir des services en finnois ou en
suédois, ainsi que du droit à la traduction.
2) Le prestataire a le droit d’employer la langue same dans
les services sociaux et de soins de santé fournis dans les
municipalités appartenant à la communauté same et dans le comté de
services de bien-être de Laponie dans les services sociaux et de
soins de santé qui ne sont fournis que dans des unités situées en
dehors de la zone de la communauté. En outre, le prestataire a le
droit d’employer la langue same dans le comté de services de
bien-être de Laponie dans les services sociaux et de soins de santé
fournis par des unités situées en dehors des municipalités de la
région d’origine, si le comté de services de bien-être de Laponie a
demandé aux résidents des municipalités du comté d’origine
d’employer les services en raison de l’accessibilité visée à
l’article 4. D’autres dispositions sur le droit d’employer la langue
same sont énoncées dans la
Loi sur la langue same
(1086/2003).
3) Si le professionnel de l’aide sociale ou de la santé ne
maîtrise pas la langue des signes ou une autre langue employée par
le prestataire, ou si celui-ci est incapable de se faire comprendre
en raison d’un handicap ou pour un autre motif, la prestation de
services en plus de ceux prévus aux paragraphes 1 et 2 doit être
effectuée. La traduction sera organisée et un interprète sera
recruté dans la mesure du possible.
4) En outre, le comté des services de bien-être doit veiller
à ce que les citoyens nordiques puissent employer le danois, le
finnois, l’islandais, le norvégien ou le suédois de la manière visée
à l’article 5 de la Convention nordique sur l’assistance sociale et
les services sociaux (Recueil des traités 69/1996). |
